"Sveriges värsta jobb"

Rubriken "Sveriges värsta jobb" är hämtad från en dubbelsidig artikel i Sportbladet den 21 januari 2013. Artikeln syftar till vem som ska bli den 4:e mannen i stafettlaget till kommande skidskytte-VM. En av de aktuella är jag.

Under OS i Sochi 2014, tävlingssäsongen efter artikeln gavs ut, var jag på plats som reserv och förberedde mig inför varje tävling på att "hoppa in" om någon av Björn, Carl-Johan, Fredrik eller Tobias skulle bli sjuk. Två dagar innan stafetten berättade Björn att han inte kände sig riktigt 100%, och en lättare förkylning började bryta ut. För mig innebar det inga förändringar i upplägg då jag under hela OS haft det scenariot i förberedelserna.
När vi under ett möte kvällen innan stafetten, med förbundskaptenen, vallarna och övrig personal som ingick i vår organisation, berättade Björn att han var inställd på att tävla och att den lätta förkylningen inte skulle vara något problem. Jag förberedde mig fortfarande på att hoppa in men kände ändå en viss lättnad då Björn berättade att han skulle tävla. Min form hade inte varit bra den senaste tiden och jag kände mig väldigt osäker på min egen kapacitet just då. Vi (det svenska stafettlaget) var rankade på 2:a plats i stafettcupen den säsongen - så statistiskt sett skulle vi ta medalj på OS och stafetten var som jag kallade det: "i nationens intresse".

Efter mötet den kvällen ville förbundskaptenen ta några ord med mig enskilt, och enligt förbundskapten skulle Björn troligtvis inte att tävla eftersom det verkade som att förkylningen började bli sämre, så jag skulle (verkligen) ställa in mig på att köra stafetten. Det blev ingen skönhetssömn för mig den natten.
Känslan av upprymdhet över att vara på OS och kanske få tävla i kombination med oro över ens egen kapacitet och till och med rädsla över det jag skulle prestera är svår att beskriva. Som reportern skrev i artikeln "Sveriges värsta jobb" säsongen innan:
 

"Oavsett vem det blir är jag orolig. Inte för åkformen, inte för toppkapacitet i skyttet,
men för lägsta nivån... Den som tittat fram och förstört fyra av Sveriges fem senaste stafetter."


Det var likt så jag kände: en större rädsla för att misslyckas ("förstöra") än glädje för att lyckas.

Björn tävlade i stafetten ändå, laget blev 10:a, inte för att någon enskild i laget misslyckades - de andra lagen var helt enkelt bättre.

Elitidrott är oerhört fysiskt krävande, och minst lika mycket psykiskt krävande.
Min egen psykiska styrka är, även fast den går upp och ner, betydligt bättre än vad den var under OS i Sochi. Liksom med den fysiska styrkan arbetar jag ständigt med att bli starkare psykiskt. SVT Sport sänder nu en reportageserie om psykisk ohälsa inom idrotten, ett ämne som behöver lyftas fram och som jag tror många behöver arbeta mer med - både i och utanför idrotten.


Det reportern i artikeln "Sveriges värsta jobb" syftade till var som sagt att den 4:e mannen till stafettlaget inte hade den lägsta nivå som krävdes och dittills hade förstört fyra av Sveriges fem senaste stafetter, att någon av oss kommer att spela en avgörande roll i VM-stafetten men att ingen av oss håller måttet, vilket gjorde att vi därmed hade 'Sveriges värsta jobb'.
Numera har jag ramat in artikeln och tänkt hänga upp den så fort jag får mer utrymme på väggarna i min lägenhet på 39 kvm eller på ett kontor i ett "vanligt" jobb framöver. Tanken är att jag ska kunna peka på tavlan när jag får uppbackning av chefen och med glimten i ögat kunna slå fast, med viss ton av "tyck synd om mig", att jag faktiskt haft Sveriges värsta jobb. Ironin bör inte vara svår att förstå då jag har haft, och har, Sveriges bästa jobb!

Att ha möjligheten, tillsammans med stödet i FM Elit och från mig arbetsgivare Försvarsmakten, få ägna mig åt elitidrott är få förunnat och något som jag förvaltar efter bästa förmåga. Det är en förmån som jag är väldigt tacksam över och något som jag arbetat hårt och målinriktat för de senaste 13 åren.

När jag väljer att avsluta min elitidrottskarriär kommer jag ändå att försöka hamna i samma typ av position som jag är i nu, för mig finns det ingen större motivator än där min framgång helt och hållet hänger på mig själv och det jag själv presterar. 

Som tidigare nämnt och värt att repetera: Jag har Sveriges bästa jobb!

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Lennart » Gensvar:  ”Saken är klar! Du har en snickargen! Fast det visste jag ju förut! Hälsningar!”

  • Louise Borg » "Sveriges värsta jobb":  ”Kloka ord, väldigt bra skrivet, Kram”

  • Lennart S » Omladdning:  ”Hej Christofer! Jag beundrar Din inställning till motigheter! Men det var allts..”

  • Mamma » Sommarsnuva:  ”Älgkött i frysen blir bra!!!”

  • Anneli » Blöjvecka:  ”Jag är nyfiken på vad det blev till middag den där dagen!”

Bloggarkiv